Ja säg vad vore väl det? Men en bal i AF-borgen, Lund det vet jag nu.
Lördagen den 21 mars smällde det till ordentligt vill jag lova.
Vi samlades ca 17.00 mer eller mindre akademisk kvart, högtidsklädda o granna i Lunds Nations nedre regioner för att smida ondske fulla plander på hur domkyrkan skulle rivas.
Man firar Finnbal varje år i jätten Finns ära.
Enligt sägnen byggde denna ärade jätte domen i Lund åt biskopen. Finn gjorde detta helt utan ersättning men med ett löfte om att få biskopens ögon om han inte kom på jättens namn innan kyrkan stod färdig. Biskopen råkade en dag höra jätten Finns namn på okänt håll och då Finn hörde detta och blev varse om att biskopens ögon skulle förbli biksopens, blev han ursinnig.
Med all sin kraft försökte han riva den staadiga byggnad han byggt men utan vidare framgång.
Istället blev han till sten. Typiskt.
Men vi får ju fira hans minne i alla fall.
Årets attentat var att med hjälp av X antal champange korkar och bubblig berusningsdryck försöka få Domkyrkan att vittra sönder så Finn får sin revanch.
Ja.. Det gick sådär.
Men inte misströstade vi någon längre stund utan tågade vidare till Akademiska Föreningens Borg och en utsökt tre rätters middag och ett minst sagt överflöd av berusnings dryck intogs.
Det som började städat med alla vett och etikett regler som kan tänkas blev efter varje snapsvisa och skål närmare ett fylleslag utan dess like.
Läs fördrink + fördrink + öl + vin + dessertvin + snaps + punch + drink och de flesta i plural...
Men jag klagar inte.
Underhållningen under middagen var av absolut världsklass med Lergöksorkester från Ängelholm, stand up komik och lite skönt studentikåst spex.
Ingen dans på bordet tyvärr men väl vals och foxtrot till storslaget storband följt av rock-cover band efter 02 och sedan om man var kvar vid 04 spelades det lite disco dunka dunka.
Sodavatten punch! och kebab på mårtenstorget.
Sen av någon konstig anleding gick jag hem till Johan klockan 6 på morgonen.
EH?
Ja hans förvåning var utan dess like.
Men mysigt va det att bli om pysslad hela söndagen.
För så synd det va om mig då har ingen sett på maken det vill jag lova.
Kärlek och fred hörrni!
Lördagen den 21 mars smällde det till ordentligt vill jag lova.
Vi samlades ca 17.00 mer eller mindre akademisk kvart, högtidsklädda o granna i Lunds Nations nedre regioner för att smida ondske fulla plander på hur domkyrkan skulle rivas.
Man firar Finnbal varje år i jätten Finns ära.
Enligt sägnen byggde denna ärade jätte domen i Lund åt biskopen. Finn gjorde detta helt utan ersättning men med ett löfte om att få biskopens ögon om han inte kom på jättens namn innan kyrkan stod färdig. Biskopen råkade en dag höra jätten Finns namn på okänt håll och då Finn hörde detta och blev varse om att biskopens ögon skulle förbli biksopens, blev han ursinnig.
Med all sin kraft försökte han riva den staadiga byggnad han byggt men utan vidare framgång.
Istället blev han till sten. Typiskt.
Men vi får ju fira hans minne i alla fall.
Årets attentat var att med hjälp av X antal champange korkar och bubblig berusningsdryck försöka få Domkyrkan att vittra sönder så Finn får sin revanch.
Ja.. Det gick sådär.
Men inte misströstade vi någon längre stund utan tågade vidare till Akademiska Föreningens Borg och en utsökt tre rätters middag och ett minst sagt överflöd av berusnings dryck intogs.
Det som började städat med alla vett och etikett regler som kan tänkas blev efter varje snapsvisa och skål närmare ett fylleslag utan dess like.
Läs fördrink + fördrink + öl + vin + dessertvin + snaps + punch + drink och de flesta i plural...
Men jag klagar inte.
Underhållningen under middagen var av absolut världsklass med Lergöksorkester från Ängelholm, stand up komik och lite skönt studentikåst spex.
Ingen dans på bordet tyvärr men väl vals och foxtrot till storslaget storband följt av rock-cover band efter 02 och sedan om man var kvar vid 04 spelades det lite disco dunka dunka.
Sodavatten punch! och kebab på mårtenstorget.
Sen av någon konstig anleding gick jag hem till Johan klockan 6 på morgonen.
EH?
Ja hans förvåning var utan dess like.
Men mysigt va det att bli om pysslad hela söndagen.
För så synd det va om mig då har ingen sett på maken det vill jag lova.
Kärlek och fred hörrni!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar