Hälsningar från skogen och misströstan

Ikväll tog jag på mig jeanstightsen

och snörde på mig 12 cm klackarna med strass för i Lund vankades det filmpremiär!
Min gode vän Peter och hans brorsas dokumentärfilm 'hälsningar från skogen' visades på Kino.
Välgjord, charmig och framkallade underbara lyckokänslor är min recension. Se den!

Misströstan på det manligasläktet då.. Eller jag ska ju inte dra alla över en kam utan en specifik individ av det manligasläktet kanske är mer rätt.
Han var trött och grinig trots avklarande av tenta och innehav av blommor från mig.
Jag är världensbästaflickvän bara så ni vet. Jag fick blommor av en snubbe på Finnbalen som är omskriven här medan och ger dom sen till min Pim.
Som inte ens ser dom!
Jag la dom lite fint vid sängen skrev en lapp och pekade på dom. Inväntade reaktion men nej. Sen tog mitt tålamod slut på trötta och griniga små pojkar och jag gick på höga klackar ut och vidare till bion.
Efter filmen är han fortfarande ett litet barn.
Det är ok att ha sina dagar men är man 22 snart 23 för man fan ta och bita ihop!
Han vet att han drar mig med sig ner i skiten men bryr sig liksom inte.
Jag lämnade honom bakom mig i kvällens mörker utanför Kino och cyklade hem.

Peter ringde nyss och ville han med mig på efterfilm-öl på Ariman. Jag sa att jag skulle blogg gnälla lite och sen komma.
Så nu ska det dansas på bordet och drickas finbryggd ur sejdel i Peters ära.
To hell med småpojkar.
Förlåt mig.

Kärlek / S